Guiden till Way Out West - Del 2 av 6

Dagens skrivning omfattar bokstaven B, en bokstav vilka flera av festivalens flaggskepp sorteras in under, inte minst några av mina personliga husgudar.

Band Of Horses



Ur dimman som för evigt tycks omsvepa Seattle steg år 2004 Ben Bridwell och hans Band of Horses fram för att inta tronen som skägg- och flanellrockens nya konungar. Även om just valet av tyg och det väderbitna utseendet redan tidigare mött Seattlebornas och musikvärldens ögon (då under tidigt 90-tal i egenskap av Kurt Cobain och grungens anhängare som hade sitt ursprung i just Seattle) så har Band of Horses ett helt eget sound. Musiken fångar just kärnan i bandets medlemmar, nämligen ett gäng killar uppvuxna på den smutsiga söderns rock- och countrylegender i en stad som 2/3 av året är insvept i en filt av moln och väta. Deras debutskiva, Everything All The Time, kom först 2006 och blev en ögonblicklig succé bland indiescenens såväl som mainstreamens fanbärare. Deras entré utgjorde startskottet för en musikrörelse präglad av just unga manliga artister med likande anlete och musikstil. Ett år efter debuten släpptes uppföljaren Cease To Begin och enligt säkra källor påbörjade bandet inspelningen av sitt tredje albumet i oktober 2008. Då något releasedaum ännu ej offentliggjorts är dock det enda sättet i dagsläget att få ta del av det nya materialet just att se dem live. Om en motivering nu är nödvändig.

Smakprov: Is There A Ghost
Myspace

Beirut



23-årige Zack Condon, Beiruts motor tillika bränsle, är född i New Mexico, uppvuxen i Virginia och numera Brooklynbo. Av detta märks inget i musiken. Ljudbilden präglas istället av Balkans mer exotiska toner (dragspel, mandolin, ukulele, glockenspiel och blåsinstrument) vilka Zack exponerades för i sina ungdomsår som parisare. Sångmässigt för Beirut mina tankar till vår svenska landsman Jens Lekman om än några toner högre upp. Kombination är milt sagt fantastisk och inte minst unik. Är medveten om att dessa ord kan tyckas vara återkommande men i det här fallet är det faktiskt ett odiskutabelt faktum. Under sin förhållandevis korta karriär har Beirut redan hunnit släppa två fullängdare, Gulag Orkester 2006 och The Flying Club Cup 2007 samt några EP:s och en livesamling. Beirut var egentligen planerad att spela på fjolårets festival men avbokade hela Europaturnén med skälet att de endast ville spela för fansen när de var "as good as humanly possible" vilket då tydligen inte var fallet. Med sådana krav på sig själva får man i alla fall anta att Beirut aldrig kommer låta bättre än på Slottskogens Flamingo-scen på fre.

Smakprov: Postcards From Italy
Myspace

Bon Iver



Fenomenet Bon Iver har knappast undgått någon vid det här laget men jag tänkte ändå ägna några extra rader åt mannen som med sin särpräglade sång lyst upp det tämligen ofta jämngråa singer/songwriter-himlavalvet.

Justin Vernon, geniet och huvudstämman bakom projektet, föddes i Eau Claire, Wisconsin på en Valborgsmässoafton för drygt 28 år sedan. Under sina år i high school och college medverkade han officiellt i två olika band, Mount Vernon och därefter DeYarmond Edison. Med två skivsläpp samt en längre tids lokal framgång i ryggen beslöt sig Vernon och den sistnämnda konstellationens övriga medlemmar att testa lyckan på annat håll och flyttade därför till Raleigh, North Carolina. År 2006, drygt ett år efter flytten, tillkännagavs det att Vernon och de övriga skulle gå skiljda vägar. Anledningen, eller åtminstone det skäl som angavs, var rätt och slätt "musical differences".

Två uppbrott (band + dåvarande flickvän) samt en ordentlig släng av körtelfeber senare återvänder en medtagen Vernon till sina gamla hemtrakter. I hopp om att samla nya krafter såvälsom sina tankar söker han tillflykt i sin faders timmerstuga i norra Wisconsins mörka skogar. Men vad som var tänkt att bli en tid av återhämtning och avkoppling blir istället en tid präglad av inspiration och kreativitet och efter ca 3 månader i avskiljdheten har Vernon skrivit och spelat in merparten av det som kom att bli For Emma, Forever Ago. Det var även under denna period som Vernon antog pseudonymet Bon Iver, en anglifiering av franskans bon hiver som betyder bra vinter.

Då superlativen har haglat ner under de senaste artistresuméerna uttrycker jag mig istället så här: om jag fick välja ett föremål att ha med mig på Robinson-ön skulle det vara ett ex av For Emma Forever Ago (detta skulle gälla även i avsaknad av stereo och/eller energikälla). Skivan släpptes 2008 och korades av samtliga kritiker med utmärkelser som månadens skiva samt årets skiva (alla kategorier). I januari 2009 släpptes uppföljaren i form av EP:n Blood Bank innehållande inte minst det lysande titelspåret. Utöver Bon Ivers egna material samt materialet från tidigare projekt cirkulerar även ett antal briljanta covers på nätet. Jag hade kunnat älta denna artist i oändlighet men av hänsyn till er som fortfarande läser tänker jag lämna det här (åtminstone för stunden) fast med en uppmaning: om ni skall se något på festivalen, se Bon Iver.

Smakprov: The Wolves (Act I and II) (från For Emma Forever Ago)
Bon Iver på Myspace
DeYarmond Edison på Myspace

För en fantastisk cover av Feists The Park följ länkan nedan och spola fram till 14:00 in i klippet. Lovar att det är värt det:
http://www.abc.net.au/triplej/media/s2472786.htm

Det var allt för den här gången. Lovar att inte bli fullt så långrandig och att plöja alfabetet i lite högre tempo under de kommande delarna.

/Ph

Guiden till Way Out West - Del 1 av 6

Tänkte under de kommande två veckorna försöka presentera de artister som för mig gör Way Out West 2009 till en av de mest bokningssäkra festivaler någonsin. Dels för att uppmana er som inte redan lyckats lägga vantarna på en biljett att göra det, dels för att kanske bidra till att några av er går och ser ett band ni annars kanske hade gått miste om. I brist på fantasi tänkte jag rätt och slätt börja från början, dvs med bokstaven A, för att sedan jobba mig nedåt i alfabetisk ordning. Utöver de smakprov jag lägger upp (för att spara dem högerklicka och välj spara länk som) så har jag även börjat utforma en Spotify-playlist som en mixtape över festivalens artister, nämligen följande: http://open.spotify.com/user/phpsmh/playlist/1YTMrylu1PtLlWzqF9nSio. Med det sagt så...

Andrew Bird


Andrew Bird har under sin karriär hunnit släppa inte mindre än 5 studioproducerade soloalbum, 3 album med sitt tidigare band Bowl of Fire samt 4 liveplattor. Denna multiinstrumentalist som rör sig inom den något oavgränsade genren singer/songwriter och folk med indietwist släppte i början av 2009 sitt senaste soloalbum, Noble Beast och som del av skivturnén stannar även Birds flerhövdade ljudskepp till i Annedalskyrkan som en av fredagens klubbakter.

Smakprov från senaste skivan: Oh No
Myspace

Antony & The Johnsons


År 2000 debuterade Antony Hegarty med sina Johnsons med det självbetitlade albumet Antony & The Johnsons och i och med det fick musikscenen ett tillskott som saknade liknelser bland tidigare artister. Skälet var enkelt - det fanns inga. Med sina rötter i Boy George (mer till det yttre än musikaliskt), etablerad i New Yorks queer-/transscen samt med en änglalik vibratostämma i falsett som närmast för tankarna till kastrerade gregorianska körgossar är Antony Hegarty en av sitt slag. Det stora genombrottet skulle dock komma 2005 med skivan I Am A Bird Now som sålde guld i bl a Sverige och Storbritannien och innehöll den hjärtskärande låten Hope There's Someone. I år är Antony & The Johnsons albumaktuell igen med skivan The Crying Light och gästar därför Slottskogen och Way Out West uppbackade av inga mindre än Göteborgs Symfoniker. Svårt att bli annat än storslaget. Som ett P.S. har Antony även gjort en briljant tolkning av Knockin' On Heavens Door som var med på soundtracket till Dylan-dokumentären I'm Not There. Får inte missas.

Smakprov från senaste skivan: Her Eyes Are Underneath The Ground
Myspace

Arctic Monkeys


Dessa brittiska gossar debuterade 2006 med det hyllade indierockalbumet Whatever People Say I Am, That's What I'm Not, då bandets medlemmar var knappt 20 år fyllda. Skivan innehöll dansgolvsvältare som Dancing Shoes, I Bet You Look Good On The Dancefloor och When The Sun Goes Down. Ett år senare, 2007, kom uppföljaren Favorite Worst Nightmare, även denna med flera grymma låtar som Fluorescent Adolescent och Balaclava. Den 24:e augusti släpper nu bandet sin tredje fullängdare, Humbug, och festivalbesökare kan således räkna med att få flera smakprover från det nya albumet varvat med de gamla klassikerna. Har själv haft turen att se dem och kan intyga att liveupplevelsen inte är en besvikelse.

Smakprov från nya skivan: Crying Lightning
Myspace

Fortsättning följer...