Phoenix - Live In Sydney

För er som missade Phoenix under deras senaste turné kan detta inlägg kanske kännas som salt i såren. Herrarna bjuder nämligen på en gratis inspelning från deras konsert i Sydney. Och ja, det svider.

Phoenix - Live In Sydney


/Ph

National News!

Inte direkt dagsfärska nyheter men ändå för viktigt för att inte nämnas. Om man är en The National-anhängare vill säga. Förra veckan släpptes nämligen andra officiella spåret från High Violet. Låten bär titeln Bloodbuzz Ohio och har tidigare endast kunnat avlysssnas i form av burkiga liveinspelningar. Min reaktion då - lovande. Min reaktion nu - genialt. FY FAN vad jag återigen ser fram emot att se dem!

Bloodbuzz Ohio (hö-klicka för att spara)


Dessutom har nu låtlistan offentliggjorts och lyder enligt följande:

1. Terrible Love
2. Sorrow
3. Anyone’s Ghost
4. Little Faith
5. Afraid of Everyone
6. Bloodbuzz Ohio
7. Lemonworld
8. Runaway
9. Conversation 16
10. England
11. Vanderlyle Crybaby Geeks


/Ph

Tillbaka till framtiden genom spansk syntpop

Spanska syntpoparna Delorean (taget från det Delorean Motor Company, bilmärket bakom modellen DMC-12 mest känd för sin roll som tidsmaskinen i 80-talskultfilmen Back To The Future) har nu släppt ett nytt litet smakprov från deras kommande debutalbum Subiza (planerat releasedatum 8:e juni). Låten heter Stay Close och borde tilltalla alla sommarsuktande själar med en svaghet för dansanta syntdängor av band som Lo-Fi-Fnk, Passion Pit, Miike Snow etc.



/Ph

Ryan Adams - Back in the day

Snavade nyligen över denna samling gamla Ryan Adams-inspelningar och med ens insåg jag varför jag började bära flanellskjortor, dricka Jack Daniels och drömma om flickor med bred Södern-accent. Skälet: Heartbreaker.

Jag är tydligen...

...inte den enda som har ett svagt öga för 90-talets svenska popscen.

Mitt 90-tal - en hyllning

Till skillnad från många andra (det är åtminstone min gissning) minns jag det exakta ögonblicket när mitt intresse, passion, ja kärlek till musiken föddes. Det var på en ranglig gammal buss körandes på en landsväg genom den tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommern. Året var 1997, september för att vara exakt, och jag var på klassresa i Tyskland. Jag hade ett år tidigare börjat på en ny skola och således även i ny klass och på den nya skolan i den nya klassen fanns en kille som hette John. Vi blev, som jag minns det, ganska snabbt vänner och av den anledningen satt jag denna surmulna dag guppandes på en buss genom den nordtyska landsbygden bredvid just John. Mitt första spontana intryck av honom, utöver att det verkade vara en hyvens grabb (något som skulle visa sig stämma) berörde hans två största intressen, nämligen elektroniska prylar och musik. Det var därför ingen slump att det var just John som hade med sig den senaste CD-freestylen innehållandes en av hans favoritskivor, Weezers blåa. Jag minns hans uppmaning till att ta på mig hörlurarna - sedan - explosioner.

Nu hade jag ju förvisso ägnat timmar åt att luftgitarrkompa band som Nirvana, Red Hot Chili Peppers, Guns N' Roses, Pearl Jam, Aerosmith etc men det var först när jag upptäckte Weezer och med det power- och nerdpopen som jag själv började klassificera mig som musikintresserad. Jag började med förkovra mig i allt som hette Weezer inklusive alla band de var besläktade med, vilket på den tiden innefattade varje bandmedlems sidoprojekt (för den intresserade: Brian Bell (gitarr) - Space Twins; Matt Sharp (bas) - The Rentals; Pat Wilson (trummor) - The Special Goodness). Som parentes på parentesen fanns även ett band som hette Chopper One och som bestod av ursprungsgitarristen (före släppet av Blue Album) Jason Cropper och hans hustru. Av sidoprojekten kan jag väl säga att The Rentals och Chopper One var favoriterna.

The Rentals - New Music - More Music Videos

Med Weezer följde även en våg av mer eller mindre känd amerikanska genrefränder såväl som andra tidiga indieikoner. Till de mer kända hörde Fountains Of Wayne, Everclear, Eels, Foo Fighters, Nada Surf, Cake, Superdrag och Beck (för att nämna några). Lite senare kom även band som Lit, American Hi-Fi, Jimmy Eat World och Phantom Planet men dem placerar jag snarare i, den måhända påhittade, subkategorin collegepop/indie. Bland de mindre kända banden som gick varma hemma i cd-spelarn vid tiden för mina första hakfjun var Radish (vars frontman senare blev mer känd under sitt egna namn, Ben Kweller), Nerf Herder, Eve6 och The Get Up Kids.


Mr. Grohl i senaredaga tappning

Vid samma tidpunkt sköjlde britpopen in över oss nordbor från andra sidan Nordsjön och med den kultband som Pulp, Blur, Suede och Oasis. Med undantag för de sistnämnda var det dock band som Belle & Sebastian, Ash, Teenage Fanclub, Feeder och Stereophonics som sporrade mig till att besöka allehanda skivmässor och second hand-butiker i jakt på b-sidespårsinnehållande singlar och andra rariteter.



På hemmaplan rådde det också en renässans inom popmusiken så stark att den trots tydliga brittiska och amerikanska samtida influenser fick en egen benämning, nämligen swede pop (eller svenskpop för oss svenskar). Till de tyngre namnen hörde band som Brainpool, This Perfect Day, Wannadies, Popsicle och The Cardigans men även inom den här subgenren fanns det en hel del sköna halvkändisar som Speaker och The Mopeds. Lite senare kom även band som fortfarande är aktiva, ex Shout Out Louds och Caesars Palace (numera bara Caesars). Sammantaget skulle dessa band komma att lägga grunden för den svenska indiepopscenen som än idag står i full blom.


The Mopeds - svengelska i sin prakt

Jag är medveten om att det finns flera andra band som är högst signifikanta för den här eran men som titeln anger är detta MITT 90-tal. Jag tänkta avsluta min hyllning till denna fantastiska "genre" och inte minst min goda vän John som fick in mig på spåret med en liten Spotify-playlist som är tänkt att summera det hela. Som vanligt begränsas spellistan av Spotifys utbud, vilket tyvärr slår mest på dem mindre kända banden. Förhoppningsvis bjuder dock lyssningen på en del nyupptäckter såväl som sköna nostalgitrippar.

Mitt 90-tal - en hyllning


/Ph


P.S. Som en ytterligare hyllning så kommer vi köra en inledande barspelning i 90-talets tecken på Club Zoo i helgen, något som framförallt kanske berör er Umeläsare. Det var allt.

Nyheter i korthet

I ett försök att avsluta följetången över de senaste veckornas nyhetsflöde tänkte jag kort och koncist punkta upp vad var man och kvinna bör (eller åtminstone kan tänkas vilja) känna till:

1. Robyn skall enl källor släppa inte mindre än 3 ALBUM under 2010. I en intervju med tidskriften Bon meddelar Sveriges mest pondusfyllda dam att den första skivan redan planeras släppas under våren, följt av en till sommaren respektive vintern. På listan över artister/producenter som medverkar nämns bl a Klas Åhlund, Andreas Kleerup, Patrik Berger och Savage Skulls.


Robyn på WoW 2009, Philip Smith©

2. I ett uttalande från Mr. Casablancas själv bekräftas det att The Strokes åter är i studion och spelar in materialet för en nya skiva. Prel releasedatum ca september.

3. MGMT har nu gått ut med den första låten från kommande skivan Congratulations. Låten heter Flash Delirium och kan avlyssnas nedan. Mitt spontana och tyvärr bestående intryck är att den passerar förbi en relativt obemärkt. Och framför allt låter det inte som MGMT. Och hade jag inte vetat vem det var som hade gjort den hade jag nog kasserat den redan efter första lyssningen. Men trots bandets egna löfte om att den kommande skivan INTE kommer innehålla några direkta hits så klänger jag mig fortfarande fast vid hoppet. Och tills dess för låten ligga kvar på hårddisken. Som en påminnelse om vad som förhoppnings komma ska.

MGMT - Flash Delirium


4. Robin Pecknold (Fleet Foxes) skall under några få konserter utgöra förband åt Joanna Newsom. Denna gång utan uppbackning av sina skäggprydda bröder. Som ett smakprov på detta bjuder han på en cover av just Joanna Newsoms On A Good Day.

Robin Pecknold - On A Good Day (Joanna Newsom cover)



Och med det sätter jag P för denna summering.

/Ph

Lite mer från världens längsta man...

Sedan jag skrev recensionen av The Tallest Man On Earths senaste (fortfarande osläppta) skiva har mitt begär för denna dalsländska trubadur skjutit i höjderna. Därför är det ytterst uppskattat när det finns likasinnade eldsjälar som min blogg-"kollega" på La Cienega. Så nu sitter jag här och förbannar mitt högst begränsade röstspann och komponeringsförmåga samt det faktum att sommarn fortfarande är månader bort.






/Ph

P.S. Om någon får för sig pröva sina vingar som kidnappare en sen sommarkväll så hör av er till mig. Kan stå för rep och rötjut.

Det våras för maj (och Band Of Horses)

Maj månad verkar ge skäl till att fira. För ett tag sedan blev det nämligen officiellt att även tallskogsdoftande Band Of Horses har valt att släppa sin mycket anticiperade uppföljare till Cease to Begin då. Den 18:e maj för att vara exakt. Det tidigare påstådda albumnamnet Night Rainbows har dock ersatts av Infinite Arms och med det nya namnet har skivan nu även fått ett omslag:



Liksom för The National så finns det ännu ingen officiell tracklist eller några läckta spår. Lovar dock att återkomma på den punkten så snart det finns något att rapportera. I väntan på det bjuder jag på den senaste "nya" låten som nådde nätet för någon dryg månad sedan.

Laredo



/Ph

The National - releasedatum äntligen spikat!

Som Christoffer nämnde på Zoo-bloggen så har The National äntligen gått ut med titel såväl som releasedatum för deras kommande skiva, nämligen High Violet och den 11:e maj. I nära anslutning till deras uttalande så framförde Berninger & Co för första gången skivans inledande (och enda bekräftade) spår, Terrible Love. Några dagar senare framträdde även bandet på Bell House i Brooklyn med en repertoar som innehöll flera av deras "nya" låtar, däribland Vanderlylle Cry Baby som fångades på film av flera entusiatiska fans. Vanderlylle liksom flertalet andra nya låtar har sedan tidigare cirkulerat på nätet (se tidigare inlägg) men huruvida de kommer att komma med på skivan återstår alltså att se.


Terrible Love från Late Night with Jimmy Fallon.


Vanderlylle Cry Baby inspelad på Bell House, Brooklyn.

/Ph

P.S. Om ni missat detta fantastiska band så börja med denna låt.

Oj vad mycket som har hänt...

...sedan sist jag skrev. Tänkte kompensera detta genom att under de kommande dagarna mata ut en serie korta inlägg över vad som har nått mig (i musikväg alltså) sedan senaste uppdateringen. Starting now...

Alt. countryns okrönte konung Ryan Adams gick för ca nåt år sedan ut med att han på obestämd tid skulle lägga musikskrivandet på hyllan. Som vanligt kunde han inte hålla sig. Han är nämligen i färd med att trycka en ny skiva, Orion. Dock har den sköra sången och de ackustiska gitarrerna ersatts av mer skrikiga stämmor och distade el-gitarrer. Det rör sig nämligen om metall den här gången. Adams har redan tidigare i karriären flörtat med genren bl a genom det nätbaserade-sidoprojektet Werewolph. Men denna gången ska det alltså vara allvar. För den nyfikne kan första spåret avlyssnas på Ryans hemsida.

MythBusters on crack?

Indiegruppen, OK Go, har gjort det igen. Och med gjort det syftar jag på en ny genialisk musikvideo. Denna kvartett slog igenom 2003 med låten Get Over It men det var först i samband med släppet av deras andra skiva och låten A Million Ways som de bevisade att det inte krävs mer än bra koreografi, humor och en videokamera för att spela in en grym musikvideo. Mest känd är de kanske för sin löpbandsdans till låten Here It Goes Again som utan överdrift är helt enastående. Videon lades upp på Youtube den 31:a juli 2006 och inom loppet av 6 dagar hade videon haft över en miljon "tittningar". Tre år senare var motsvarande siffra uppe i 48 miljoner.

Om videon till Here It Goes Again kan antas ha inneburit ändlösa omtagningar vill jag inte ens föreställa mig hur många försök som krävdes innan allt stämde i deras senaste skapelse. Videon i fråga är till låten This Too Shall Pass som finns på deras senaste skiva, Of the Blue Colour of the Sky, från 2010. Utan att avslöja för mycket känns det som MythBusters på crack. Se själva (rekommenderar att ni klickar på rutan för att se den i ett större format).



För er som missat deras tidigare videos:

Here It Goes Again

A Million Ways

/Ph

The Tallest Man On Earth - The Wild Hunt

För ett tag sedan läckte första låten från The Tallest Man On Earths (egentligen Kristian Matssons) andra och kommande album, The Wild Hunt. Låten ifråga heter King Of Spain och trots att det tog några lyssningar för mitt musikförnuft att hinna ikapp mig kan jag nu säga att det är en fantastisk låt. Det var därför med stor glädje jag igår kväll fick tag på hela skivan.

Redan efter första genomlyssningen kan jag konstatera att det konstnärskap som TTMOE visade prov på på Shallow Grave nu har förfinats och skivan är från början till slut bokstavligen en fröjd för öronen. Rent röstmässigt kommer nog Matsson alltid få dras med Dylan-referenser även om hans stämma enligt min mening besitter en lidelse som Dylan nog egentligen aldrig besuttit. På ett mer övergripande plan tycks TTMOE dock ha hittat sin egen lilla plats i folkmusikens korridorer och liknelserna känns inte längre lika självklara. På det avslutande spåret, Kids On The Run, flörtar Matsson förvisso lite med den Springsteenska flyktromantiken och även om titeln kanske för tankarna till en annan inte helt okänd Springsteen-låt så bär den mer likheter med andra, mer pianodrivna låtar på samma skiva, ex Thunder Road eller Jungleland. Låten Burden Of Tomorrow får mig istället av någon oförklarlig anledning att tänka på Håkan Hellströms cover-EP, Luften bor i mina steg. Men om det är Visa Vid Vindens Ängar eller Äntligen På Väg som har en snarlik melodi kan jag inte bestämma mig för (eller så är jag bara helt ute och cyklar). Men till syvende och sist så låter TTMOE just som TTMOE. Och det låter ruskigt bra.

Skivan släpps den 13:e april på labeln Dead Oceans (vars stall förutom TTMOE även innehåller en rad andra artister väl värda att utforska). Så antingen väntar ni lydigt och köper den då eller så letar ni rätt på ett "förhandslyssnings"-ex och gör rätt för er i ett senare skede. För oavsett är The Wild Hunt ett album väl värt varenda öre.

Myspace | Buy

Smakprov: King Of Spain