Sedan jag skrev recensionen av The Tallest Man On Earths senaste (fortfarande osläppta) skiva har mitt begär för denna dalsländska trubadur skjutit i höjderna. Därför är det ytterst uppskattat när det finns likasinnade eldsjälar som min blogg-"kollega" på La Cienega. Så nu sitter jag här och förbannar mitt högst begränsade röstspann och komponeringsförmåga samt det faktum att sommarn fortfarande är månader bort.
/Ph
P.S. Om någon får för sig pröva sina vingar som kidnappare en sen sommarkväll så hör av er till mig. Kan stå för rep och rötjut.
tisdag 16 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar