Crazy Heart - Something for the new year

Fick precis ett tips från en kär vän om en lovande film som har premiär någon gång under våren 2010. Filmen i fråga är Crazy Heart och handlar om Bad Blake, en "broken-down, hard-living country music singer who's had way too many marriages, far too many years on the road and one too many drinks way too many times" (för att låna IMDB's summering). Blake spelas av ingen mindre än Jeff Bridges, mannen som genom Big Lebowski bidrog till att Kahluas försäljningssiffror plötsligt sköt i upp i skyarna i slutet av 90-talet. Rollinnehavarlistan gästas även av en del andra tunga namn som Robert Duvall, Maggie Gyllenhaal och Colin Farel.

Utöver en handling och skådespelarensemble som i sig lovar stort så lovar soundtracket nästan större. Som ansvarig producent står nämligen ingen mindre än T-Bone Burnett som genom sin medverkan i soundtracken till O Brother Where Art Thou, I Walk The Line och Cold Mountain närmast bör betraktas som en legend inom americana/country-soundtrack-genren. Ett smakprov är den fantastiska låten "The Weary Kind" av Ryan Bingham som genomsyrar just det vemod och hårda leverne som är patognomt för countryn.



Så håll ögon och öron öppna för information kring Sverige-premiären. Och med tanke på att det är högst sannolikt att detta blir det sista inlägg jag skriver på denna sidan om decenniesträcket så vill jag även önska är ett gott nytt och en god fortsättning och tacka för de varma och uppmuntrande orden jag mottagit under årets gång. Det finns som sagt planer att återkomma i ett större och mer genomarbetet format under det kommande året. Och med de orden lämnar jag er.

Adjö för nu,

/Ph

Ryan Bingham - The Weary Kind

Musikåret 2009 - De 100 bästa låtarna (typ)

Har efter en rad punktinsatser lyckats sätta samman en Top 100-lista för 2009. Det är dock en lista med en del reservationer/parenteser:

1. Låtarna/artisterna är baserade på Spotifys utbud. Det innebär att en del favoritband/-låtar saknas, låtar som garanterat hade haft en plats på en riktig Top 100 lista.
2. För att behålla min mentala hälsa har jag valt att INTE rangordna låtarna utan helt enkelt sortera de efter artistnamn. Kanske tråkigt men det är så det är.
3. Om listan skulle vara helt, utifrån mitt tycke, sanningsenlig skulle ett flertal artister vara representerade med flera låtar, för några få kanske rentav hela deras album. Jag har dock valt att endast plocka en låt per artist för att få med så många artister som möjligt. Så därav är listan på sätt och vis en Top 100-lista över det snart gångna årets bästa artistinsatser. Jaja.
4. Jag förbehåller mig dessutom rätten att komma med en kort kompletteringslista utifall jag i efterhand inser att jag gjort några oacceptabla missar.

Hoppas listan kan bidra med några nya fynd eller favoriter. Mitt förslag är att sätta den på shuffle och låta den gå i bakgrunden vid ett passande tillfälle. Men det är ju såklart frivilligt. Och just det, här är listan:

Musikåret 2009 - Top 100

/Ph

Songs for the weekend

Beklagar bristen på nya inlägg. Har tonvis på g men tyvärr hittar jag inte tiden. Jobbar som sagt på summeringar av musikåret 2009, en julplaylist, skivsläpp för 2010 samt en del större generella ändringar för det kommande året. I väntan på detta så får ni dock hållas till tåls med de två gångna veckornas Spotify-playlists.

ANO - Veckans playlist - v. 49
ANO - Veckans playlist - v. 50

Båda listorna inleds med lite electro, därefter "indie" för att avslutas med lite lugnare låtar. Hoppas det kan var nåt. Om inte annat så trevlig helg.


/Ph

From Brooklyn to Harlem

För ganska många månader sedan inkluderade jag en låt av Brooklyn-bandet Harlem Shakes i ett blandband på bloggen (känns för övrigt som om Brooklyn är den musikaliska smältdegel, vilken 90% av alla nya band formas ur). Låten i fråga var Strictly Game och var fram tills ganska nyligen den enda låten jag hade hört av bandet. Dock gjorde jag häromdagen slag i saken och tillgängliggjorde mig deras första och enda album, Technicolor Health, som släpptes. Och tur var det. I motsats till den hord av nya artister som släppt en till två ruskigt bra låtar och ett i övrigt ganska intryckslöst album så är Harlem Shakes mer jämna rätt igenom. Samma lekfullhet och drag som kan anas i Strictly Game återfinns även på många av skivans andra spår. De påminner lite om Vampire Weekend i sin lekfullhet och energi fast där Vampire Weekends låtar ibland kan kännas lite för tunna och avskalade (trots fantastiska melodier) sparar inte Harlem Shakes på krutet. Och där lämnar jag er till själva skaffa en uppfattning.

Smakprov: Sunlight
Myspace | iTunes

P.S. Kommer i dagarna inleda nedräkningen av år 2009:s bästa album.

/Ph

Fear of Tigers - Cossus Snufsigalonica

Bakom skivan Cossus Snufsigalonica står Japan-födda, London-baserade Benjamin Berry (dvs mannen med tigerrädlsan). Efter att under en tid gjort sig känd genom remixar av andras material släpper han nu sin debutskiva och jag måste säga att den gick rätt in hjärtat (via örat då). På skivan prensenteras ett brett ljudlandskap med inslag av dream-wave, dance-pop och shoegaze house etc. För den som inte är helt bekanta med terminologin (bl a jag själv innan jag googla det) så rör det sig om glad, dansant electromusik med influenser från 80-talet med det syntetiska ljudet av trummaskiner, syntar och den oftast repetetiva sången. Både artister som Pet Shop Boys och Madonna förs till tankarna. Det roliga är att det känns som om musiken hade kunnat spelas på en av Stureplans schtekigaste ställen ackompenjerad av ett hav av vevande armar likväl som på någon obskyr indieklubb på Söder. Och trots att här kanske inte är vad jag vanligen lyssnar på så kommer det hädanefter vara en skiva som har en naturlig plats när det är dags att börja ladda inför helgens eskapader.

Smakprov: I Can Make The Pain Disappear, Please Don't Leave
Om detta låtar lovande finns även hela skivan att ladda ner här.

Sounds & moving pictures

Snart albumaktuella med skivan Works, releasedate 23:e februari, släpper nu svenska indieexporten Shout Out Louds sin första låt från det kommande albumet.

Shout Out Louds - Walls



Andra officiella släppet från Vampire Weekends nalkande album, Contra, en låt där själva videon kanske är strået vassare en musiken i sig.



20-åriga, australiensiska Jonathan Boulet släpper den 4:e december sitt självbetitlade, självinspelade och självproducerade debutalbum (många själv där). Kan inte svara för hela skivan men dömande utifrån låten nedan så låter det lite som Strokes efter 6 månader i Australiens Outback och borde tilltala anhängare av naturnära band som Local Natives och Fleet Foxes. Liksom Vampire's Cousins ger även denna video låten en extra dimension.

Jonathan Boulet – A Community Service Announcement



/Ph

Förra veckans playlist...

Hade sammanställt en Spotify-playlist över artister som gick på repeat förra veckan men glömde att posta den i söndags. Därför kommer den nu...

Veckans playlist - v. 48

/Ph

Daytripping with Bon Iver

Här är en ca 12 minuter lång "minidokumentär" för alla Bon Iver-fans som antingen missade Way Out West-spelningen alternativt var där och vill försöka återuppleva den. Inspelningen är från Oslos Oya Festival där Justin och resten av gänget spelade innan/efter (minns inte) deras spelning i Slottskogen.



/Ph