Det finns fler som gillar Håkan...

Lissie Hetfield???

Södertösen Lissie Maurus visar åter igen det finns gott om krut bakom den fräktäckta fasaden. Och med ens vill jag leta fram mitt gamla ex av Metallicas Black Album. Alternativt bara fortsätta lyssna på hennes version.


Metallica - Nothing Else Matters - live cover - Lissie

lissie | MySpace Music Videos

Och detta är inte den första riviga covern hon spelat in:




/Ph

Och plötsligt vill jag bara dansa barfota...

Bon Iver - en round-up

För ett tag sedan publicerade jag ett inlägg om Peter Gabriels senaste cover-projekt där han bl a spelat in en cover på Bon Ivers Flume. Nu har den gode Vernon återgäldat hyllningen och utan att ha hört orginalet så kan jag inte göra annat än att anta att Gabriel måste vara nöjd.

Bon Iver - Come Talk To Me (Peter Gabriel cover)


En annan Vernon-nyhet är hans gästspel på singer/songwritern Anais Mitchells senaste skiva. På låten If It's True visar Vernon att han behärskar mer än bara sin trademark-falsettsång (vilket även går att höra i låtarna från pre-Bon-Iver-eran).

Anais Mitchell feat Justin Vernon - If It's True

För den intresserade medverkar Vernon även i ett nytt "experimentellt" sidoprojekt, Gayngs. Har inte riktigt lyssnat in mig men spontant låter det lite som man korsat Zero 7 med...ja med något. Lyssna själva.

Gayngs - The Gaudy Side Of Town

I give you the morning

Om någon pratar om den gamla låten Jag ger dig min morgon anar jag att majoriteten skulle tänka på Fred Åkerström, några kanske rentav på Håkan Hellström men väldigt få på den gamla folksångaren Tom Paxton som faktiskt har skrivit orginalet. Nu är förvisso Åkerströms översättning och tolkning otroligt fin men Paxtons egna framförande är inte så pjåkigt heller. Om man bortser från den stirriga inledningen...

Halvgammal skåpsmat - Pt. II

Här kommer fortsättningen (längst ner i inlägget finner ni även en Spotify-playlist som innefattar alla fyra banden):

Isbells - Isbells



Ett belgiskt band som jag länge tänkt skriva om och som var ämnat vara med på min Top 20 albumlista för 2009. Det var mitt under min värsta Bon Iver-frossa som jag snavade över detta band och fjolårets självbetitlade debutalbum tillhörde en av förra årets absoluta favoriter. Så för er Justin Vernon-älskare som missat detta band - dig in.

Myspace | iTunes | Spotify


The Black Atlantic - Reverence for Fallen Trees



Hade i princip kunnat copy-pasta texten från Isbells med undantag för att bandets medlemmar istället är av holländsk påbrå. Och att de rentav kanske är strået vassare än deras belgiska soundsyskon. Starkt rekommenderat med andra ord.

Myspace | iTunes | Spotify

Spotify-playlist


/Ph

NY Times streamar High Violet

Häromdagen gick The National ut med följande mailutskick:

Hi everyone!

As you may have heard, there is a low quality leak of our new album, High Violet, spreading across the Internet as we speak. We wanted to let you know the New York Times - http://www.nytimes.com - will be streaming the real thing starting Friday April 23rd. We hope you'll take the time to hear the album at its intended level of quality.

High Violet will be released by 4AD worldwide on May 10th/11th.

--

thanks for your support!
/the national

Så för er som fortfarande inte lyckats fylla På spåret-hålet så är åtminstone denna fredagen räddad.


/Ph

Robyn - Dancing On My Own

Blev precis tipsad av en vän att det läckt en ny låt från Robyn. För er som såg SVT-reportaget om henne i Dom kallar oss artister kanske känner igen den. Tyckte den lät ruggigt lovande då och ja...lyssna själva.

Dancing on my own

Celebra serenader

Det är inte bara vi vanliga dödliga som ägnar tid och tanke åt kändisvärldens kvinnliga representanter:


1. Chan Marshall/Cat Power

Black Nielson - Love Song To Chan Marshall
Patterson Hood - Cat Power (kan avlyssnas på följ länk)


2. Natalie Portman

Ozma - Natalie Portman


3. Scarlett Johansson

The Teenagers - Starlett Johansson


4. Jessica Simpson

Adam Green - Jessica

5. Ray Lamontagne - Meg White
6. Babyshambles - What Katy Did Next
7. Joshua Kaddison - Jessie (Sarah Jessica Parker)

Bonus



/Ph

Halvgammal skåpsmat - Pt. I

Här kommer några försenade tips från 2009:

Wild Beasts - Two Dancers



Andra albumet från den brittiska indierockkvartetten som bl a jämförts med Local Natives, Yeasayer och The Big Pink. Och även om det kanske krävs en del inlyssning så finns det något trollbindande över sångaren Hayden Thorpes falsettsång och bandets mystiska melodier.

Wild Beasts - Hooting & Howling

Myspace | iTunes | Spotify


The Nurses - Apple's Acre



Portlandbaserad indierocktrio med psykadelisk underton. Apple's Acre är bandets andra skiva och genererade en 7,2 av Pitchfork samt liknelsen "som Animal Collective's eller Grizzly Bear's luggslitna lillasyskon med en tajtare budget". Personligen får jag lite Passion Pit-vibbar om man bortser från att det inte rör sig om några synthar eller electro. Inte dumt alls faktiskt.

Nurses - Technicolor

Myspace | iTunes | Spotify

Fortsättning följer...


/Ph

Bästkustfrossa

Efter lite okynnes-youtubande har jag kommit fram till följande slutsats: Att inte tycka om Håkan Hellström torde inte enbart kunna klassas som ologiskt utan rentav opatriotiskt. Detta borde gälla för svenskar allmännhet och västkustare i synnerhet. För trots anklagelser om falsksång och låtstölder kan jag fortfarande inte komma på någon artist som får mitt hjärta att bulta så hårt av fosterlandskärlek. Jag minns fortfarande året när skivan kom. Liksom alla timmar som spenderades på Amundöns parkering i min röda Clio 92:a lyssnades på den. Om och om igen. Eller den magiska spelningen på Hultsfred 2001 när Håkan iklädd full sjömansmundering vann en plats i gemene festivalbesökares hjärta. Visst fanns där tillfällen när rösten inte riktigt räckte till. Men det gjorde inget. För istället översköljdes man av en sådan energi, scennärvaro och kärlek att man inte bara hade överseende med de missade tonerna utan istället omfamnade och älskade dem. För er icke-troende hänvisar jag till klippen nedan:










/Ph

Jag ska slänga alla mina skivor...

...förutom en. Det var i alla fall så jag kände under Mumford & Sons öppningslåt på Debaser Slussen igår kväll (vilket om jag inte minns fel var Sigh No More). Jag vet att det är starka ord men efter första låten visste jag att det här var den bästa konsert jag någonsin har varit på (och kanske någonsin kommer att gå på). Och visst har jag varit på en del fantastiska konserter genom åren men det har alltid varit någon komponent som saknats. Fel lokal, avsaknad av rätt sällskap etc. Den här gången stämde allt.



Efter att personligen ha utnämnt Mumford & Sons debutalbum till fjolårets bästa platta samt följt deras framträdanden på youtube var förväntningarna skyhöga. Men på bara några minuter skulle dessa både infrias och överträffas. Att inte bara kunna nå upp till samma nivå som en musikaliskt och tonmässigt fulländad skiva utan dessutom överträffa den är för mig bortom ord. På sätt och viss är låtarna som gjorda för liveframträdanden, med sina ofta lugna och avskalade inledningar, sedan ett successivt uppbyggande för att sedan explodera i ett inferno av stämmor och stråk- och stränginstrument. Och precis så var det. Och med musiken även publiken. Det var så mycket glädjevrål, skrål, handklappningar och fotstampningar att man emellanåt fick nypa sig i armen för att förse sig om att man inte teleporterats till ett barnyard brawl i amerikanska södern. Med en energi som låg på fusionsnivå fick Mumford & Sons ett till bristningsgränsen fyllt Debaser att koka i ca 1,5 timma.

Utöver några få undantag (däribland efterlängtade After The Storm) bjöd bandet på större delen av deras arsenal, däribland tre nya låtar: Whispers In The Dark, Lover Of The Light och en kallad för Untitled. Alla magnifika och alla vittnesmål om att vi endast har sett toppen av ett isberg vilandes på bottnen av de djupaste av djuphavsgravar. Och för en gångs skull kan jag säga "Jag var där. På deras första Sverige-spelning under deras första turné. Ja just det, den spelningen som har gått till historien". Och till den tanken kommer jag somna med ett leende på läpparna, lyssnandes på Untitled för den hundrafemtioelfte gången idag.

Untitled







/Ph


P.S. Konsertbilder kommer inom kort.

Det bästa av två världar

Ibland blir man bara glad.




/Ph