Mitt 90-tal - en hyllning

Till skillnad från många andra (det är åtminstone min gissning) minns jag det exakta ögonblicket när mitt intresse, passion, ja kärlek till musiken föddes. Det var på en ranglig gammal buss körandes på en landsväg genom den tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommern. Året var 1997, september för att vara exakt, och jag var på klassresa i Tyskland. Jag hade ett år tidigare börjat på en ny skola och således även i ny klass och på den nya skolan i den nya klassen fanns en kille som hette John. Vi blev, som jag minns det, ganska snabbt vänner och av den anledningen satt jag denna surmulna dag guppandes på en buss genom den nordtyska landsbygden bredvid just John. Mitt första spontana intryck av honom, utöver att det verkade vara en hyvens grabb (något som skulle visa sig stämma) berörde hans två största intressen, nämligen elektroniska prylar och musik. Det var därför ingen slump att det var just John som hade med sig den senaste CD-freestylen innehållandes en av hans favoritskivor, Weezers blåa. Jag minns hans uppmaning till att ta på mig hörlurarna - sedan - explosioner.

Nu hade jag ju förvisso ägnat timmar åt att luftgitarrkompa band som Nirvana, Red Hot Chili Peppers, Guns N' Roses, Pearl Jam, Aerosmith etc men det var först när jag upptäckte Weezer och med det power- och nerdpopen som jag själv började klassificera mig som musikintresserad. Jag började med förkovra mig i allt som hette Weezer inklusive alla band de var besläktade med, vilket på den tiden innefattade varje bandmedlems sidoprojekt (för den intresserade: Brian Bell (gitarr) - Space Twins; Matt Sharp (bas) - The Rentals; Pat Wilson (trummor) - The Special Goodness). Som parentes på parentesen fanns även ett band som hette Chopper One och som bestod av ursprungsgitarristen (före släppet av Blue Album) Jason Cropper och hans hustru. Av sidoprojekten kan jag väl säga att The Rentals och Chopper One var favoriterna.

The Rentals - New Music - More Music Videos

Med Weezer följde även en våg av mer eller mindre känd amerikanska genrefränder såväl som andra tidiga indieikoner. Till de mer kända hörde Fountains Of Wayne, Everclear, Eels, Foo Fighters, Nada Surf, Cake, Superdrag och Beck (för att nämna några). Lite senare kom även band som Lit, American Hi-Fi, Jimmy Eat World och Phantom Planet men dem placerar jag snarare i, den måhända påhittade, subkategorin collegepop/indie. Bland de mindre kända banden som gick varma hemma i cd-spelarn vid tiden för mina första hakfjun var Radish (vars frontman senare blev mer känd under sitt egna namn, Ben Kweller), Nerf Herder, Eve6 och The Get Up Kids.


Mr. Grohl i senaredaga tappning

Vid samma tidpunkt sköjlde britpopen in över oss nordbor från andra sidan Nordsjön och med den kultband som Pulp, Blur, Suede och Oasis. Med undantag för de sistnämnda var det dock band som Belle & Sebastian, Ash, Teenage Fanclub, Feeder och Stereophonics som sporrade mig till att besöka allehanda skivmässor och second hand-butiker i jakt på b-sidespårsinnehållande singlar och andra rariteter.



På hemmaplan rådde det också en renässans inom popmusiken så stark att den trots tydliga brittiska och amerikanska samtida influenser fick en egen benämning, nämligen swede pop (eller svenskpop för oss svenskar). Till de tyngre namnen hörde band som Brainpool, This Perfect Day, Wannadies, Popsicle och The Cardigans men även inom den här subgenren fanns det en hel del sköna halvkändisar som Speaker och The Mopeds. Lite senare kom även band som fortfarande är aktiva, ex Shout Out Louds och Caesars Palace (numera bara Caesars). Sammantaget skulle dessa band komma att lägga grunden för den svenska indiepopscenen som än idag står i full blom.


The Mopeds - svengelska i sin prakt

Jag är medveten om att det finns flera andra band som är högst signifikanta för den här eran men som titeln anger är detta MITT 90-tal. Jag tänkta avsluta min hyllning till denna fantastiska "genre" och inte minst min goda vän John som fick in mig på spåret med en liten Spotify-playlist som är tänkt att summera det hela. Som vanligt begränsas spellistan av Spotifys utbud, vilket tyvärr slår mest på dem mindre kända banden. Förhoppningsvis bjuder dock lyssningen på en del nyupptäckter såväl som sköna nostalgitrippar.

Mitt 90-tal - en hyllning


/Ph


P.S. Som en ytterligare hyllning så kommer vi köra en inledande barspelning i 90-talets tecken på Club Zoo i helgen, något som framförallt kanske berör er Umeläsare. Det var allt.