En vårens, kanske rentav årets största musikhändelser har nått mig. Frightened Rabbits 3:e fullängdare, The Winter Of Mixed Drinks, med officiellt releasedatum den 1:a mars har läckt ut i hela sin prakt. Och satan i gatan vad bra det låter! Jag vet att jag saknar all form av objektivitet i denna frågan då Hutchisons blotta stämma oavsett sammanhang och arrangemang hade fått alla tillgängliga tummar upp. Men det skiter jag i. Och vid första lyssningen låter det faktiskt fantastiskt bra. Som en mer hoppfull och bombastisk The Midnight Organ Fight. Så för er som hoppades på en ny skiva att hänga läpp och dra djupa suckar till är det bara att bita ihop och leta vidare. Fastän titeln för tankarna till den mörkare och kallare delen av året så är det snarare en skiva som får de snötyngda molnen att fly himlavalvet, knoppar att explodera och hjärtan att lägga i den högsta växeln. För låt efter låt avfyras likt projektiler genom vinternatten. Somliga mer trevande, andra med klara besked.
Trots att jag i regel är emot att dessa normalt sorgpräglade artister får vind i sina segel och sätter av mot ljusare horisonter så unnar jag faktiskt Hutchison en tid uteslutande präglad av lycka. För att döma av hans tidigare texter är det ett rent under att han inte följt i Elliott Smiths fotspår. Mer än så tänker jag inte säga i dagsläget. Istället tänker jag låta skivan sjunka in.
Bäst i skrivande stund: The Loneliness and the Scream, Nothing Like You, Living in Colour
/Ph
P.S. Sa jag att det låter fantastiskt bra.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar