Ibland snavar man över band/artister som man redan vid den första lyssningen vet kommer att för evigt utgöra en av grundpelarna i ens musikarkiv. Som kärlek vid första ögonkastet. Eller i det här fallet öronkastet. Och det var precis så det var Marcus Mumford och hans "söner".
Kort uttryckt rör det sig om 4 gossar från London som på ett fantastsikt sätt lyckats skapa något nytt och i högsta grad eget ur folkmusikens och bluegrassens rötter. Bandet formades i slutet av 2007 och har sedan dess hunnit släppa 3 EP:s, Love Your Ground samt Lend Me Your Eyes under 2008 och nu senast The Cave and the Open Sea under 2009. Totalt rör det sig om 10 låtar (mig vetandes), alla vilka står ut var och en för sig själv. Det kanske mest utmärkande för deras musik är Marcus hänryckande röst ofta ackompanjerad av ett hav av stämmor som tillsammans slår en som en slägga av lidelse och känsla. Därtill besitter bandet en mästerlig förmåga att gradvis bygga upp deras låtar. Sitter i skrivande stund och lyssnar på en av deras senaste låtar och kan som vanligt bara konstatera att det är omöjligt att sitta still till den grad att hela bordet nu vibrerar.
Nu, snart 2 år sedan bandets bildande, kommer deras debutalbum, Sigh No More. Skivan planeras nå allmänheten den 5:e oktober (åtminstone för den som vill hålla sig om den lagliga sidan av lagen) och om den kommer i närheten av deras tidigare EP-släpp så kan jag redan nu utlysa 2009:s bästa album och artist.
Mumford & Sons på myspace.
Smakprov: The Cave
För er som vill höra mer kan jag rekommendera sökmotorn elbo.ws för att hitta flera av bandets låtar (tryck på de blåa länkarna för att ta er till den blogg som låten ligger uppe på. Väl där är det som vanligt bara att hö-klicka på låten och välja "Spara som". Vid problem säg till)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar